February 16, 1841, Almassera, Valencia - November 6, 1890) was a Spanish artist.  Related Paintings of Antonio Cortina Farinos :. | Maestro Penella | Finales siglo XIX | Portrait of Farancisca Garcia de Mora Belenguer | A.C.Lopez de Ayala | Portrait of Farancisca Garcea de Mora Belenguer |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
William Dobson
1610-1646 English William Dobson Locations William Dobson (March 4, 1610 ?C October 28, 1646) was a portraitist and one of the first notable English painters, praised by his contemporary John Aubrey as the most excellent painter that England has yet bred. Dobson was born in London the son of a decorative artist, and was apprenticed to William Peake and probably later joined the studio of Francis Cleyn. He is believed to have had access to the Royal Collection and to have copied works by Titian and Anthony Van Dyck, King Charles I chief painter. The colour and texture of Dobson work was influenced by Venetian art, but Van Dyck style has little apparent influence on Dobson. Van Dyck himself discovered Dobson when he noticed one of the young artists pictures in a London shop window. He introduced Dobson to the King, who had Dobson paint himself, his sons and members of the court. When Van Dyck died in 1641, Dobson probably succeeded him as sergeant-painter to the King, though proof is lacking. During the English Civil War Dobson was based at the Royalist centre of Oxford and painted many leading Cavaliers. His portrait of the future Charles II as Prince of Wales at the age of around twelve is a notable baroque composition, and perhaps his finest work. He also painted the Duke of York, Prince Rupert of the Rhine and Prince Maurice. Charles II when Prince of Wales, circa 1642 or 1643.Around sixty of Dobson works survive, mostly half-length portraits most of them dated from 1642 or later. The thick impasto of his early work gave way to a mere skim of paint, perhaps reflecting a wartime scarcity of materials. After Oxford fell to the Parliamentarians, in June 1646, Dobson returned to London. Now without patronage, he was briefly imprisoned for debt and died in poverty at the age of thirty-six. Dobson is regarded as a talented painter with a fine sense for colour and good powers of observation. However, an entirely English training such as Dobson could not be first rate in the early 17th century and he had technical weaknesses[citation needed]. There are examples of Dobson work at Tate Britain and the National Portrait Gallery in London and at several English country houses. The most comprehensive study of Dobson and his work is William Dobson, 1611?C1646 an exhibition catalogue written by M. Rogers for a 1983 exhibition at the National Portrait Gallery.
Naldini, Giovanni Battista
Italian, 1537-91 was an Italian painter of a late-Mannerism in Florence. His first apprenticeship (1549-57) was in the studio of Jacopo Pontormo. He went from Rome for a number of months following 1560, and was recruited to work for Giorgio Vasari in 1562. He painted two crowded, mannerist canvas for the Studiolo of Francesco I in the Palazzo Vecchio: the Allegory of Dreams and the Gathering of Ambergris. He supplied altarpieces to Santa Maria Novella and Santa Croce. He painted an altarpiece of Calling of Saint Matthew for the Salviati Chapel in San Marco, where he worked alongside Francesco Morandini. Ultimately, he is aptly described by Freedberg as displaying work distantly derivative from the style of Andrea del Sarto, as expressed by Naldini's two mentors and Sarto's two pupils: Pontormo and Vasari.